Dag 18 - 3 nov

Idag gick vi för att hämta vagnen på smedjan. Vi trodde att det skulle bli vår sista promenad dit men vi hade fel. När vi kom dit arbetade en kille med vagnen och den skulle vara färdig om 30 minuter. Inte orkade vi stå där och vänta så vi gick tillbaka till gästhemmet tomhänta.

Kristin åkte för att träffa ett svenskt par som bor i Etiopien sedan 3 år tillbaka med två andra svenska kvinnor. Det intressant och spännande att se vilket arbete utförde. Bland annat så fick kvinnor som tidigare bott på gatan med sina barn lära sig att baka hos dem. Barnen fick samtidigt barnvakt.

För att vara säkra på att vagnen verkligen var färdig gick Jakob och Anna inte till smeden förrän på eftermiddagen. Mycket riktigt så var vagnen klar och vi tog med sig den hem.

Som kvällsmat värme vi en risrätt från lunchen för att bli riktigt mätta innan vi skulle åka. Det är skönt att veta att det var sista gången vi skulle äta denna rätt och det gjorde det lättare att få ner denna rätt som vi ätit åtal gånger de senaste två veckorna. Blir gott med svensk mat och speciellt mammas mat när vi kommer hem.

Timmarna innan vi åkte spelade vi rappakalja. Detta var mycket trevligt, det var liksom sista kvällen med gänget. Vi klockan nio tog vi ett sorgligt farväl till alla och åkte mot flygplatsen. Tack Etiopien för en fin resa!

Dagens bottennapp: Tråkigt att åka ifrån alla
Dagens höjdpunkt: Att snart vara hemma och sova i sin egen säng och äta svensk mat

Dag 17 - 2 nov

Kristin var på morgonen på gudstjänst i en engelsktalande kyrka tillsammans med två volontärer. På eftermiddagen tog hon sig till ett etiopiskt bröllop. Det var en spännande upplevelse och det förvånansvärt likt ett svensk bröllop. En tydlig skillnad var dokumenterandet av vigseln. I Sverige är det en som filmar och tar kort lite diskret medan det på detta bröllop fanns ett helt filmteam. Två personer hade var sin videokamera och två andra assisterade och höll upp två stora strålkastare för att alla skulle synas bra på filmen. De filmade inte heller bara scenen utan även alla gästerna i kyrkbänkarna blev filmade två gånger.

Anna och Jakob tillsammans med Ted, Sara och Linn tänkte på eftermiddagen ta en mysig fika på ett café inte långt ifrån gästhemmet. Väl inne uppstod ett mindre kaos då fem vita ungdomar beställde sina bakelser och gick för att sätta sig. Under hela fikastunden stod en kvinna och titta på oss och vill finnas till hands så fort vi gjorde minsta lilla rörelse. Det var jobbigt att hela tiden vara iakttagen.

Kvällen bestod av mat, rappakalja och film. Det var trevligt att umgås med vännerna på gästhemmet en sista kväll. Vi har sett en del film eftersom det är kolsvart på kvällarna och det inte finns så mycket att göra, sedan så behöver man även rensa hjärnan lite efter alla intryck man har fått under dagen.

Det är med blandade känslor vi tänker på att vi imorgon kväll ska åka hem. Det ska bli skönt att komma hem till familj och vänner samt en bekväm vardag som vi faktiskt lever i. Att få äta svensk mat och dricka vatten direkt ur kranen är något vi saknar. Samtidigt är det många relationer från Etiopien vi kommer att minnas med glädje. Den afrikanska tidlösheten som råder i Addis är en stor skillnad från Sverige. Det kommer att bli stor kontrast att behöva stressa till bussen på onsdag morgon och passa en tid när man i Addis när som helst kan gå på gatan och hoppas in i en minibuss, tidtabeller existerade inte här i Addis.

Dagens bottennapp: Att det är sista kvällen
Dagens höjdpunkt: Rappakalja

Dag 16 - 1 nov

Idag klockan tre skulle vi filma en kvinna som bär vatten samt när hon kör vagnen. David, en av volontärerna, följde med oss för att tolka. Först gick vi för att på ett café låna vattendunkar och därefter hem till kvinnan som skulle vara med på filmen. För att slippa att ha massor barn runt oss traskade vi uppåt berget. Kristin som är väldigt förkyld orkade inte hela vägen så hon vände och gick tillbaka till gästhemmet. När vi kommit upp på berget gick de ena hjulet på vagnen sönder. Fyra ekrar var för lite. Eftersom vi gått en bra bit spelade vi klippen som behövdes med ett trasigt hjul. Vi filmade på en stig på bergssluttningen och fick de materialet vi behöver.

När vi tagit oss ned för berget gick vi direkt till smedjan för att lämna in vagnen för lagning. De lovade att laga de trasiga ekrarna samt att sätt dit fyra nya ekrar på varje hjul tills på måndag. Vi hoppas verkligen att de nu gör detta eftersom det är på måndag vi åker hem.

Kvinnan som var med i filmen sa även att hon gärna ville ha vagnen. Hon har tre småbarn. Hon kanske inte är den som behöver vagnen allra mest men om vi ger den till henne kan vi med Sofia och Davids hjälp följa den fortsätta utvecklingen. Då kan vi få veta slitage och hur den används bland annat. Då vi anser detta vara en väldig fördel har vi beslutat att ge vagnen till henne.

Dagens bottennapp: Att vagnen gick sönder
Dagens höjdpunkt: Att materialet till filmen är färdigt