Dag 2 - 18 okt.

Vi väcktes av en fantastisk soluppgång över den afrikanska landsbygden. Det började lukta matos vid femtiden och frukost serverades. Väl framme på flygplatsen så gällde det att fixa ett visum. Efter att fyllt i ett flertal konstiga papper och fått ett klistermärke i passet var visumet ordnat. Vi möttes av Sara och Yonas som kom för att hämta oss. När vi skulle lyfta in vårt bagage i bilen kom tre afrikaner och nästan ryckte våra väskor ur händerna på oss. Det visade sig att de ville ha pengar för en tjänst som vi inte hade bett om.

Vi bjöds på en vansinnesfärd utan säkerhetsbälte genom Addis Abebas stora gata Boleroad där varken trafikregler eller katalysatorer existerade. Vi var chockade!

På färden fick vi reda på att Addis har den mest ohälsosamma luften av alla världens storstäder och att det på morgonen ligger ett tjockt lock med avgaser över staden. Stockholm har däremot världens renaste storstadsluft, kontrasten var stor.

Tiden här i Etiopien enligt den europeiska tidräkningen är en timma efter svensk tid. Etiopiernas egen klocka är däremot sex timmar före/efter. På gatorna så finns det mycket millenniumaffischer och det beror på att de firade millenniumskifte den 11 september förra året. De räknar också med 30 dagar i varje måndag och de år som det är skottår är det 13 månader på ett år. Idag är det alltså 9 oktober 2001.

När vi kom fram hölls det en volleybollturnering som vi tittade på efter att ha ätit frukost tillsammans med de andra ungdomarna som bor här på gästhemmet. Det är många svenska ungdomar som är här och gör volontärarbete på skolor och sjukhus. Det var roligt att det var fler ungdomar här. Under frukosten fick vi bekanta oss med Etiopiens nationalrätt, Engera. Det är en pannkaksliknande surdeg med olika tillbehör. Inte det godaste vi har ätit, men helt okej. Efter en rundvisning i köket på gästhemmet fick vi flytta in i vårt rum. Rummet var ca 18 m² stort med tre sängar och elektricitet. Vi blev glada över de fräscha toaletterna och duschen. Vi var nu trötta så vi gick och la oss i de överraskande mjuka sängarna. Tre timmars sömn och vi var redo för att leta upp en smed. Vi hittade en, och med hjälp av Lotta och en tolk så fick vi reda på att det nog var möjligt att tillverka vagnen där. På måndag ska vi gå dit igen med exakta mått på ritningen.

På väg tillbaka till gästhemmet handlade vi mat i stånden som har allt från mat och kläder till keramik och CD-skivor. Vi åt en gemensam kvällsmat, som bestod macka, ägg, frukt och mjölk. Lotta berättade då för oss om den afrikanska kulturen, som skiljer sig mycket från den svenska. Ett hierarkiskt system utgör rangordningen i familjerna, där männen står högst, kvinnorna kommer näst, sen barnen i åldersordning och kön där pojkar står över flickor och tillsist djuren. För att visa sin makt slår man den lägre stående. Männen slår kvinnor och barn, kvinnorna slår barnen och barnen slår djuren. Mängden mat tilldelas efter rangordningssystemet.



Det har varit en händelserik dag med många intryck. På gatorna är det fullt av människor, barn som springer runt och leker, tiggare utmed vägkanterna och entusiastiska försäljare. Aldrig någonsin har vi känns oss så uttittade. För barnen är status att hälsa på en vit människa, så det var många små händer som sträcktes fram.

Inte nog med att det var människor och småaffärer över allt, de asfalterade och steniga vägarna fylldes även av skräp, bajs, avgaser och damm. Vi mötte barnslavar, enbart flickor, som kom med vedknippen på ryggen, dessa vägde mer än dem själva. Lotta berättade för oss att de flickorna går upp tidigt på morgonen för att bege sig upp till berget Intoto, som ligger en bit utanför staden, för att samla ved som de vid dagens slut bär ner från berget. Det är svårt att se dessa flickor som ingen verkade bry sig om.


Dagens bottennapp: Avgaserna och den smutsiga luften som kändes av i näsa och luftrör

Dagens höjdpunkt: Vårt rum som var fräscht och de mjuka sängarna