Dag 3 - 19 okt.

Efter dagens frukost följde vi med Maria, som bor granne med oss, till kyrkan. Vi behövde ta två taxi för att komma till den engelskspråkiga gudstjänsten som skulle vara i en kyrka på andra sidan staden. Taxiresan gick på 3 birr för oss var, vilket motsvarar knappt 3 svenska kronor. Taxiresorna är något av något av det mest galna vi varit med om, och det som verkar hur ostrukturerat som helst är i själva verket ett organiserat kaos. Det går till på följande sätt; en vild etiopisk man kör den tolvsitsiga Toyotan medan en annan galning tar betalt mellan varven som han skriker vart taxin ska, lassar på och av människor och hänger halvt ut genom sidofönstret. Till skillnad från Sverige så knör man ihop på sätena även om det egentligen är fullt och inte finns plats för fler. I Afrika existerar inte det personreviret på samma sätt som i västvärlden. Varje taxibuss kör sin speciella rutt med bestämda hållplatser. Det är många taxibussar som kör samma rutt och det finns många olika rutter som alla tillsammans utgör en motsvarighet till vårt svenska bussnät. Skillnaden är att taxibussarna inte kör efter någon tidtabell, utan kör så fort de blir fulla. Fordonen är inte speciellt välvårdade, de har inga bälten, inga blinkers och är buckliga och tilltryckta efter all brutal körning. Fönstren är öppna så avgaserna kommer rakt in i lungorna. För det mesta är det fin asfalterad väg, med vägmarkeringar som de flesta bara skiter i. Alla bufflar sig fram i trafiken och hastighetsbegränsningar är inget som verkar existera.


En kille på bussen som vi frågade om vägen till kyrkan sa att han kunde hjälpa oss. Han visade oss till en grusväg och sa att vi skulle gå rakt fram, men det visade sig att det inte var rätt alls. Vi gick en stund tills vi kom till en återvändsgränd där en liten kille som hette Elias hjälpte oss till kyrkan. Först var vi osäkra på om han kunde vägen eftersom han tog med oss på väldigt små och krokiga vägar. Det är även så att afrikaner vill göra det bästa av situationen trots att de inte vet vägen eller svaret på en fråga så drar de till med något som låter bra för att få ett bra slut på konversationen. Till slut kom vi fram till kyrkan, där gudstjänsten redan hade börjat. Vi blev visade till en bänk längst bak i ett litet rum på sidan av scenen, där vi inte såg mycket. Vi trodde att vi hade hamnat på den engelsktalande gudstjänsten, men istället fick vi sitta i två timmar och lyssna på den obegripliga amarinjan.

Då gudstjänsten var slut blev det en lika spännande taxifärd tillbaka. På vägen hem stannade vi till vid ett supermarket och köpte lite mat.


Vi hade med oss en kontaktomvandlare med många olika sorters kontakter för att vara säkra på att det skulle fungera, men ack nej, så roligt skulle vi få inte ha det. Ingen av kontakterna passade till uttaget som fanns på vårt rum. Som tur var fick vi igår låna en annan kontaktomvandlare av Lotta som fungerade till ojordade kontakter. Kontakten till datorn och fördelardosan passade alltså inte. Idag lyckades vi pruta till oss en kontaktomvandlare som i sin tur kunde användas till vår egen kontaktomvandlare innan vi kunde koppla in en hederlig svensk fördelardosa. Så nu kan vi ladda datorn igen.


Efter att vi ätit lunch åkte vi till lyxhotellet Hilton för att växla våra dollar till den etiopiska valutan Birr. Lotta ville visa oss stadens lyx och tog oss därför till hotell Sheraton. På vägen dit gick vi i små gränder mellan plåtskjul. Vi såg en liten pojke som vallade sina getter, men vi blev inte så glada över det vi såg. Pojken slog och misshandlade sina getter, som var magra och taniga. Han hade även vanställt ett av djuren med ett snöre hårt knutet om benet. Lotta, som är en sann djurvän, blev minst sagt vansinnig och skrek åt honom att det inte var rätt att misshandla de oskyldiga djuren. Pojken bara skrattade åt henne, tills han insåg att hon var allvarlig och han tog bort snöret runt getens ben.


Efter all fattigdom vi sett på vägen kom vi, på grund av vår hudfärg, utan problem in på Sheratons område. Det var mycket flott och överdriven lyx. Lotta trodde att det hotellet var bland top tio bland världens lyxigaste hotell. Det fanns ett stort poolområde där man kunde bada för 100 birr, ca 75 kr om dagen om man inte var hotellgäst.

Kontrasten var stor mellan hotellet i all sin lyx och slumområdet som låg precis på andra sidan muren som omgav hotellet. För att gästerna inte ska behöva se slummen har man målat och satt upp en kuliss.


För att kunna sätta ett exakt mått på vår ritning av vagnen var vi tvungna att leta upp en vattendunk att ta mått på. Vi hittade en pojke med en dunk som vi sett många andra bära omkring på också och vi bestämde oss för att fråga honom om vi fick mäta hans dunk. Han förstod inte riktigt, men vi lyckades ändå ta mått och vi gav honom en slant som tack för hjälpen. Det blev då ett väldigt ståhej. Människor runt omkring skrek och lät upprörda över händelsen. Vi förstod inte riktigt vad som hände, men det verkade ändå som att det inte var så populärt att tre vita människor la sig i deras vardagssysslor.


Ännu en dag som var full av intryck och nya kunskaper. Vi har åkt taxibuss fem gånger idag, så vi börjar komma in i det hela. Nu ska vi sova och samla krafter inför en ny dag.


Dagens bottennapp: Den vanställda geten

Dagens höjdpunkt: Den lilla hjälpsamma grabben Elias, som var grym på engelska.