Dag 6 - 22 okt.

Idag började den långa resan mot Chencha. Vi skulle bli hämtade på gästhemmet klockan 6, men eftersom afrikaner och tid inte alltid går ihop blev vi hämtade tjugo minuter senare. Den stora bussen gick sedan 40 minuter senare från WSG:s kontor. Bussen var full av förväntansfulla barn som skulle få möta sina föräldrar. Barnen som följer med på resan är barnslavar som bär ved och väver, vilket vi tidigare berättat och de har inte fått träffat sina familjer på flera år. Lotta har anordnat så att barnen är lediga från sitt slaveri under en vecka och får återförenas med sina nära och kära. Sorgligt nog måste de återvända till Addis och forstsätta det hårda arbetet.

Glädjen som var på bussen var enorm. Resan som varade i tolv timmar tillbringades i sång och jubel och ständigt klappande händer. Att få en blund var svårt. Trots att alla barnen är jättefattiga och under slaveri, så är de ändå glada.

En kombination av skumpiga vägar och en halvt sovande chaufför som går på kaht gjorde det hela mycket spännande. Allting som var i vägen för bussens framfart fick fly för sina liv då bussen flög fram i slalom. Många gånger kändes det som om att vi skulle köra över någon, men chauffören hade nog mer koll än vad vi trodde. På vår resa söder ut i landet passerade vi många byar och fick se livet utanför storstaden. Det var otroligt fattigt och alla levde i lerhyddor eller plåtskjul. Vi stannade till efter nio timmar för att äta lunch och vi svenskar var mycket hungriga, afrikanerna däremot verkade inte alls tycka att det var långt mellan målen. Afrikanerna får tidigt lära sig att undertrycka sina behov som att äta och gå på toa, detta hade de en dag som denna mycket stor nytta av. Vi fick under resans lopp utöver lunchpausen två kissepauser mitt ute i bushen, där varken klosett eller ståtoa existerade. Det var bara vi och snåren.


Med en timma kvar att åka skymtades skylten ”Chencha” och ljudvolymen i den lilla, då illaluktande bussen, steg till max. Tio minuter senare känds svettlukten stickande i näsan ännu mer intensivt. Vi anlände sedan i mörkret till den lilla bergsbyn och vi blev bjudna på ett mål mat. Vi tilldelades sedan två rum på ett gästhem, med lite lägre standard än det som vi har i Addis. På området finns det bara ståtoa och ingen dusch, elektriciteten kommer och går som den vill. Det kommer bli lyxigt att komma tillbaka till Addis.


Dagens bottennapp: resan, med för mycket ljud och små säten och skumpiga vägar

Dagens höjdpunkt: att efter 12 timmar få krypa ner i en säng