Dag 9 - 25 okt.

Dagen började som vanligt med frukost vid halv nio. Det vill säga att vi är där halv nio och att vi sedan får sitta en lång stund och vänta på att maten ska serveras. Denna väntan vekar vara en del av kulturen, eftersom vi får erfara detta vid varje måltid. Här finns varken mjölk, yoghurt eller fil att köpa i affär, så vi får varje morgon specialbeställa mjölk. Det tar ett tag att få den eftersom bonden inte börjar mjölka förens vi sätter oss och äter frukost. Därför är det alltid vi tre som sitter sist kvar vid bordet och väntar på att kunna äta vår müsli med mjölk.


Dagens första aktivitet var rundvandring för mer officiellt titta närmare på WSG:s arbete i Chencha. Vi började med att besöka ett bibliotek och se pågående byggnation av ett nytt gästhem. Byggtekniken skiljer sig mycket från den vi har i Sverige. Byggställningarna som vi vanligtvis ser i stål är här gjorda av trä och ser allmänt rangliga ut. Därefter begav vi oss återigen till gården för att officiellt se hur det såg ut. Det kändes ganska onödigt att gå dit eftersom vi redan hade varit där två gånger tidigare men det var bara att se glad ut eftersom vi inte ville göra dem besvikna. Gården skulle byggas om till ett en samlingsplats för hela WSG:s arbete här i Chencha och djuren skulle flyttas till en plats en bit bort där en ny ladugård håller på att byggas.


Trötta ben efter gårdagens långa vandring och syrefattig luft tog ut sin rätt och vi fick välförtjänt vila innan spagetti och tomatsås. Varje lördag är det marknad här i Chencha, så den passade vi på att besöka. Det var Kristin, Anna och Linn som tillsammans med några etiopier från WSG gav sig ut i vimlet av människor. Aldrig förut har vi blivit så förföljda. Det var ett rent oorganiserat kaos med ivriga säljare, rastlösa barn och betande djur. Vi hade som en stor klunga efter oss med barn som ropade farench, hello och what’s your name efter oss. Man blir som tokig på alla jobbiga små barn, som egentligen är söta och inte vill något illa, fast man för stunden bara vill slippa dem.

Det kommer att bli väldigt skönt att komma hem till Sverige, där man kan smälta in och slippa alla stirrande ögon och kommentarer. Vi förstår nu hur det är för människor från andra länder och med ett annat utseende att komma till Sverige. Det är nog inte helt lätt alla gånger. Med hjälp av förståelse kan vi nu bemöta människor på ett bättre sätt än vad vi tidigare gjort. Det är en värdefull erfarenhet att vara invandrare i ett annat land.


Idag har många blivit sjuka. Av oss sex, Linn, Sara, Ted, Kristin, Jakob och Anna, som är kvar i Chencha så har tre insjuknat. Linn har blivit jätteförkyld och hennes hals har svullnat igen. Ted, som har diabetes fick ett kraftigt sockerfall på eftermiddagen och blev förlamad i halva kroppen, som tur var fick han en spruta i benet av hans flickvän Sara och förlamningen släppte. När sockernivån stabiliserats fick han migrän och har spytt åtskilliga gånger. Jakob har fått i sig något konstigt och har fått ont i magen. Eftersom han mår illa har han legat i sängen hela eftermiddagen. Det är så tråkigt att se att ens vänner mår dåligt. Det är jobbigt att så många har blivit sjuka här i Chencha med tanke på att det är lågt från sjukvård och 12 timmars resa tillbaka till Addis i övermorgon. Vi hoppas att det går över.


Dagens bottennapp: Att så många har blivit sjuka

Dagens höjdpunkt: En dag utan regn